pussnuppan

Man kanske kan undra hur ka klarar av att skriva om dt pà nätet o sà, men det är lite som terapi för mej, att bara berätta för "nàn".


Jag kom hem fràn Sofia för ett tag sen. Vi var alla där, Jag, henke, Jennelie, Scillas mamma Britta och sofia sàklart. Det var blandade känslor men självklart hade vi ju aldrig varit där vi 5 om inte den här jävla skiten had hänt. Eller sà hade vi varit 6 :(
Vi ska iallafall till hennes lägenhet pà màndag, kommer nog vara lättare att förstà.. Sofia undrar om ja vill med pà den sàkallade visningen men vet inte om ja kommer klara av. det var iofs väldigt skönt men samtidigt jobbigt med pappa, men fortf var det lättare att försà dà. men vet inte hur dt kommer vara nu, med henne, men ja vet att det skulle hjälpa mej att förstà. Det skiljer sej sà mkt pà dthär o med pappa. dà accepterade ja dt ändà direkt, men nu vet ja inte, ja e sà förvirrad o sà upp o ner.


Britta säger iaf att ju fler som kommer pà begravningen desto bättre. Jag vill gärna att alla som kände henne, även om det inte var speciellt bra, ska komma. Men obs, alla ska vara klädda i färgglada kläder!
Scilla älskade färg <3


Làtar till min pussnuppa som hon alltid kallade mej.

< 3