100 gram av kärlek
Av Scilla
Något du aldrig såg var vad jag beskrev någongång
En ängel som sjöng den vackraste sång
Hon höll i sin harpa och grät tårar av guld
För att dom rikaste aldrig skulle känna sin skuld
Hennes hår var gjort av silke, så skört och så lent
Och jag kände direkt att inget var försent
Hon spelade och dansade i mitt rum vid min bädd
Och sade att jag aldrig mer skulle vara rädd
"För det finns inget hat och mörkret är förstört
Och alla som har ropat har jag berört"
Ett ljussken av hopp trängdes in i mitt rum
Det växte sig starkare tum för tum
Jag såg på ängeln förvirrad och blek
"Hörde du mig verkligen när jag skrek?"
Hon tog tag i min hand, satt ner i min säng
Och i hennes ögon såg jag den skönaste äng
"Jag är din vän och jag finns alltid där
Jag hör dina böner, och lita på det här;
När fienden kommer och allt känns så svårt
Tänk då på att universum är vårt
Slå tillbaka och skrik för allt du är värd
Så ser jag till att du förtjänar en himmelsk färd."
Hon log och sken upp i ett hav utav hopp
Och jag visste att hennes kärlek aldrig skulle ta stopp.
Hon ville att jag skulle illustrera denhär men blev aldrig riktigt klar o därför valde ja att lägga upp just denhär dikten.
Här är hennes blogg, där finns det andra dikter + lite allmän dagbok.. hon har bland annat skrivit om mej o det får mej att minnas så mycket även fast dt bara e en fjuttig procent av allt vi gjort.
♥ scilluttheplutt.blogg.se ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar