Rip

Kanske borde somnasnart även om ja ska vara sjukanmäld imorrn, men vill bara skriva en sak först.

Kollade runt lite på fb och kom sen in på en grupp som hette Rip Helena Rabén.
Hon var fan lika gammal som jag och jag hade 3 gemensamma vänner med henne på facebook! Blev väldigt chockad... sen fick jag reda på att det var när hon hade varit ute och joggat med sin pappa som hennes hjärta bara stannade, bara sådär utan anledning! Helt jävla sjukt ju. Hon var tydligen världens piggaste o gladaste.
Vadfan e grejjen liksom?
Blir så jävla rörd när jag ser vad folk skrivit på hennes logg och sånt. Så undrar jag vad som stått på Scillas logg idag fall hon inte hade tagit bort sin fb. Jag har inte nämnt henne på ett tag i bloggen men vi har fan fortfarande inte fått veta vad som hänt henne. Liksom Helena Rabén var det något som bara hände. Iallafall tror läkarna det om Scilla men hur fan kan det då saknas saker i hennes lägenhet.
Och Helena Rabén gick bort fan bara 3 dagar efter Scilla!
Hjälp vad är det som händer??? Överallt hela tiden konstant hör jag om nya dödsfall av någon ungdom, just liksom sånna som skulle kunna vara än själv och ens vänner. Men varje gång jag oroar mej för nåt tänker jag bara på sannolikheten, och de små oddsen att det skulle nåt hända igen.
Men jag känner också att jag har varit stark efter både pappas o scillas bortgång, och skulle det hända något mer nu skulle det vara tredje gången gillt, jag skulle inte orka mer då! Då skulle jag nog inte kunna hantera nåntin speciellt bra längre .. Ush fyfan..
Läste i en gammal 70-tals astrobok om att något karaktärristiskt hos en Stenbock (alltså mitt stjärntecken) är att "Man förundras hur lätt en stenbock tar sig igenom ett sorgefyllt liv." Vilket säkert stämmer in på mej, visst har jag haft ett bra liv (hittils och förhoppningsvis resten av det) men det är trots allt väldigt tungt att mista både sin pappa och bästa vänn. Så aa.. Jag brukar stämma in på andra beskrivningar av stenbocken också faktiskt.
Tycker fortf det känns overkligt med Scilla. Ibland när jag faktiskt inser det slår det till inuti, svårt att förklara, och sen börjar jag tänka på annat. Jag gråter inte så ofta längre.. Även fast ja vill. Men det känns som att jag inte vill det längre ändå.. Men aa det är svårt faktiskt. Ofta så önskar jag att jag hade lättare för att gråta. Eller iallafall i rätt sammanhang för i vissa sammanhang är jag överkänslig istället.
Men jag saknar min lilla pussnuppa och hennes glada utstrålning. Hon var så himla go och jag saknar att åka hem till henne på helgerna o dricka bärs o bara snacka skit och kanske dra ut på äventyr. Jag gillar egentligen inte det ordet "äventyr" men jag tyckte det passa in väldigt bra på hur det var att umgås med Scilla.

Aa ja borde publicera detta nu.
Har by the way inte rökt på hela dagen, för ja kan inte heller p.g.a min dumsjukdom, men visst e ja duktig^-^

God natt alla ♥♥♥

R.i.P Helena Rabén :(

R.i.P för tusende gången Och hoppas du har det bra min underbara Scilla. Men förhoppningsvis så hörs vi när vi träffar mediumet. Hihi .. Puss, Saknaden e enorm ♥♥♥♥♥♥ :'(