haha jag e bara TPL, inte emo ;)

har jobbat hela dan o sen träffa ja hedda o la 28 spänn på chirre(+påse) ja inte äns va sugen på o sen gick jag hem o käka dom medans jag kolla igenom en blogg om två killar(varav en jag haft en liten thing med) som typ lite småspontant nyligen flyttat till barcelona o jobbar o fått en liten lägenhet o allting.. o det verkar så jävla soft o ja ba satt här i min ensamhet o åt mina chips ja inte va sugen på samtidigt som ja hade lite smygångest över en certainthing som gör mej ännu mindre taggad på mitt 9timmarspass imorrn.... bläää o fy.

Tror nog dt e konstigt om nån inte känner sej lite nere vid denhär tiden på året men känner ändå för o skriva av mej. (Det bästa me o ha blogg typ)

men aaa ja vene ja känner att jag har en spontan sida som aldrig får komma fram för 1.paraknas 2.räddsla för o göra saker ensam/svårt o tro att nån skulle vilja lr kunna hänkish 3.rädsla för o lämna allt samtidigt som jag inte tror jag skulle sakna det så mycke... o vet ju att sthlm försvinner inte o 4. lathet...skjuter upp det. tänker att ääähh så kan väl inte JAG göra?

känner att jag har en liten pappa inom mej, för han var så galen o spontan o följde verkligen sina drömmar typ... men ja vene var spärren e. Känner att jag vill träffa nån som verkligen delar denhär ändå ganska starka viljan o ba dra iväg o också kunna det!

dt som e cp e att jag faktiskt gjorde det i vintras.. men dt höll ju tyvärr inte av certain anledningar o nu skulle jag aldrig kunna se mej med han igen...

Sjukt oxå att dt aldrig gått såhär lång tid utan att jag haft nån "särskild"... seriously var det nog typ när jag var 13 år eller nåt. det e heeelt sjukt. Kan oxå va för att ja these days har så lätt för o ba acceptera o glömma, dvs typ hur fort som helst..max några dagar? 

samtidigt känner jag oxå på nåt sätt att det e bra...

samtidigt som jag känner såhär OMG det kommer va såhär hela friggin livet....seriously. Typ alla har pojk/flickvänn o jag känner ba.. vart fan träffas alla?? o kul att nästan alla mina närmsta vänner har blivit upptagna av sina pojk/flickvänner. Men jag förstår dom, jag vet ju hur det är! 

Men ändå.. känner bara just nu att ja e såå låångt ifrån o träffa nån. O när jag väl träffar nån känns dt ba som om dt e såhär engångsgrejj lr så orkar man inte svara om dom hör av sej. Är det för jag helt enkelt har en slampradar lr nåt? (hahaha folk måste ändå veta att detta inlägg är halvt seriöst o en aning kryddat me bitterhet)

Det är därför jag håller fast i att man helst är söt eller vacker: o inte snygg. Ni vet detdär med att vissa är söta, vissa är snygga, vissa e vackra(Visst kan man vara flera men oftast är man mest av något)

jag får höra att jag av dom 3 är "snygg". Visst dt e väl kul o vänner har sagt att man helst är snygg av dom 3, men jag är så trött på att ba va snygg!! Man vill vara vacker eller söt... det är då man är intressant. Är man snygg får man kanske mycke komplimanger om dt lr folk raggar på en men är man snygg är man också mest bara nåt som folk vill ligga med.. typ. tyvärr.

O därför vill jag försöka vara mer vacker eller söt. Men jag vet inte hur man gör.. O när jag försöker förnya min stil går dt otroligt dåligt... jag vet inte vad jag tycker e snyggt längre :S  varje gång jag klätt upp mej o går ut är jag inte bekväm i dt jag har på mej. antingen för tråkig ellr för spexig ellr osv..jag har inte äns en nödoutfit längre!!

aaaaaja

Nu e jag för trött och har sluddrat ihop dethär fett långa tröttpålivet-inlägget hahah o jag hoppas att ingen läser det egentligen. Ville ba skriva av mej som sagt. o Till den som faktiskt läser detta: Ta dt med en nypa salt ;)

 langar in en oseriös bild oxå för att man ska fatta att jag faktiskt inte e emo, bara lite fuck mi lif-ig (;

jag langar "the face" hahaha