det ja hatar mest är när man äntligen ställt in sej på att det nog inte blir va man hoppats på men samtidigt e rätt nöjd med den tanken och insett att det nog blir rätt bra ändå, sen händer saker som ger en nya förhoppningar och man vågar helt plötsligt hoppas, för att dom lika fort ska rasa ner igen när man märker annat och då vill man ba vara tillbaks på ruta ett igen. Aldrig ens få veta vad man går miste om är väl det man helst av allt vill.
Men a jag vetefan. Jag e svintröttt och har städat o jobbat o massa sånt. Tycker allt känns lite som jag bara kör på i mitt lilla tågspår men snaaart e jag framme. Snaaart (21 dagar för o va exakt) drar vi till Mexico och jag kan bara glömma allt hemma för ett tag!
Känns jävla gött :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar