dt e denna väntan där jag bara känner att jag inte vet vad jag sen ska förvänta mej som tär på mej allra mest... Vet inte vad jag ska va på för humör ellr vad jag ska svara elelr hur jag borde svara... det e en så obeskrvlig seg/dryg/småirri/fast ändå rätt lätt att skita i/fast ändå ba allmänt irri för ja veeene/odefinierbar känsla...dethär som jag känt med le jensmänniska lately.
o ja pallante faktiskt. Assoo, nu väntar jag självklart på när DU KAN höra av dej.. Alltid. Så får vi se vad som sägs.. Ska försöka skita i bara. Men det e svårt.. även fast jag gör det.. o även fast ja bara känner mej allmänt likgiltig...just för jag inte vet var jag har varken dej eller mejsjälv??
Hahah, fan va jag egentligen hoppas att ingen läser. Och dom som gör förstår nog inte så mycke mer än att jag är irri på "somliga". Men dethär skriver jag mest förmejsjälv, för jag gillar att skriva av mej om sånthär.
Rubriken är btw en sjukt bra Timbuktulåt. Länkar't :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar