Nu skänker jag 100spänn i månaden till Cancerfonden o ja, nu känner jag bara... Varför har jag inte gjort dt tidigare? Varför e det så få som faktiskt göre?
Kom fram till att en stor faktor e dom jobbiga "säljarna" som kommer fram på stan o ba "heeeej får jag ställa nåra snabba frågor?" o så pratar asfort o fett mycke blabla o verkligen vill värva en, så man pallar ju aldrig o känner ba för o fly när dom kommer mot en. Av ren reflex har det blivit för man orkar aldrig lr har aldrig tid. Men nu satt jag ba o rökte o väntade på min sega vänn hedvig så hade ju faktist inge bättre för mej så lyssnade faktiskt på va han hade o säga.
Det som fick mej att faktiskt orka bry mej var att 1 av 3 tydligen får cancer. Det e heeeelt sjukt!
1 av 3!!!
Så.jävla.mycke ju. Det kan lätt vara jag lr flera jag känner.Så dendär hundringen jag bara lägger på typ 2 ciggpaket/5kaffe/en måltid ute/2bärs ute i månaden känner jag ändå kan gå till nåt bättre.
Tänk över det ni med! för allas skull, även din o dina nära o käras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar