Men när man själv är en sån som oftast direkt märker om nån går o stör sej/funderar på nåt lr håller nåt inom sig och alltid låter dom andra prata mer o alltid ställer upp för alla överdrivet mycket.
När man är sån, kan man undra hur det kan finnas så många som inte är så.
Hur kan man vara för inne i sig själv för att inte kunna se sina kompisar lika mycket som sej själv?
När man ställer upp för nån o sen märker att man inte får nåt tillbaka... Jag vet inte hur ofta det hänt, ändå alldeles för ofta, o man känner sig verkligen sämst av det. Det är verkligen en jobbig känsla.. Samtidigt som man känner sej bortglömd o som en idiot sätter man sejsjälv i underläge o som bara ger för mycke men samtidigt säger man inget för man vill inte va krävande o jobbig...o allt tillsamans blir bara en sjukt jobbig känsla.O så får man ångest av allt o undrar varför man gör så. Men tänker ba, ääh, det e chill.
FInns ju grejjer jag aldrig sagt till nån, bara för att jag tror att den ja skulle berätta för ba skulle tycka jag var en emotönt som överdriver typ... Men när man gråter sej till sömns över nåt, är det väl ändå rätt jobbigt?
Vene va ja börjar komma in på nu, men aaa, har ba varit hemma för länge hahah. :)
Bara en tanke. Men ska nog sluta vara för överdrivet snäll hela tiden. Känner inte att ja får ut nåt av det längre.
QUAZ OUT!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar